Det blev ett kärt återseende när Farah och Waleed kom med sin lilla dotter VeraKaramell till vårt Rotarymöte i tisdags den 5 november. Deras lilla goa dotter (7 månader) fick alla att smälta och döpte henne snabbt till Karamell. En riktig goding. Waleed berättade och visade bilder från sitt hem i Syrien. Hur de tvingades fly när huset bombades och hur de efter en riskabelt båtresa över till Grekland möttes av en svensk kille som hjälpte dem. Vart de skulle resa vidare visste de egentligen inte, men eftersom den svenska killen var så trevlig så fick det bli Sverige. Detta var år 2015 strax innan danskarna stängde gränsen och de hade turen att träffa Lars Asklund och i sin tur vår Rotaryklubb som var under bildande.
Många känslor gick genom kroppen på oss som har följt deras resa i Sverige. Farah och Waleed (som fick smeknamnet Walle) blev snabbt vår fadderfamilj som några av oss värnade mycket om. Varje tisdag i ett år serverade de soppa som arkitekten Lars "Jim" Asklund hade tillagat medan Farah bakade goda pajer till våra möten. De gjorde allt för att vi skulle trivas och de lyckades också. Sen blev det svenskundervisning för hela slanten. Farah fick jobb på restaurang och Walle på Lunds universitet och sedan på Ikea i Älmhult där han fortfarande arbetar som projektledare för produktutveckling. Farahs bror Milad lärde sig prata skånska när han jobbade på restaurang. Idag studerar han på universitetet i hopp om att en dag bli arkitekt. Det är oerhört ambitiösa människor som har lyckats att klimatiska sig och som nu ser Sverige som sitt nya hem. Här är VeraKaramell född och det är här hon kommer att växa upp. På samma sätt som Walle och Farah tackade för att vi fanns där för dem när de kom till Sverige i oktober 2015, lika tacksamma är vi för att vi fått följa deras liv och utveckling här i Sverige. det känns lite som att vi alla är som en enda familj.
Hanne Lundström tog denna härliga bild som säger allt;
